I texten följer läsaren Anastasia i sorgen av en bortgången pappa. Hon känner tomhet och meningslöshet medan ensamheten omfamnar henne. Är hon på väg att gå under eller finns det oupptäckta stigar och personer som kan leda henne tillbaka till en säker och trygg plats?   

In this sequense of a novel the reader follows Anastasia who is stucked with grief of her deceased father. The loneliness is embracing her while the emptiness and insignificance is taking control of Anastasias mind and body. Is she about to go under or is there still undiscovered paths waiting for her? Will charachters surrounding Anastasia convince her to follow back to a warm and secure place?