”Fabriken låg i Utkanten. Den var långt ifrån. Det fanns de som hade som varit Utanför och Bortom. Vi visste det säkert, någon som rymt, någon annan som bara gått sin väg. De hade fått försvinna, ingen hade vågat räta på nacken för att se åt vilket håll, ett böjt huvud var ett levande huvud och ingen ville riskera att få ögonen brända och grinden öppnad. Livet utanför innebar ingen framtid för sådana som oss.”

Flockdjur är en prosalyrisk dystopi om en fabrik och människorna som befinner sig innanför dess inhägnade område. Sedd genom deras ögon krymper världen tills allt som återstår är de långa, låga fabriksbyggnaderna och betongen som breder ut sig så långt ögat når. De rör sig genom arbetspassen och de ändlösa nätterna som en enda massa, en ständigt närvarande flock som skyddar och förtrycker på samma gång. Maskinerna måste skötas, allting måste existera. Vems händer som utför arbetet spelar sällan någon roll.