Studien syftar till att undersöka sambandet mellan tal och gester utifrån lärares resonemang och språkbruk i klassrummet. Studien utgår från ett förkroppsligande perspektiv där begreppen deiktiska gester, metaforiska gester, ikoniska gester och rytmiska gester återfinns. Begreppen är hämtade från McNeills (1992) indelning av gester i olika kategorier. För insamling av data användes ostrukturerad observation och semistrukturerad intervju. Resultatet från observationerna visade att deiktiska rörelser, främst att peka mot tavlan, var den mest förekommande gesten hos lärarna och de rytmiska gesterna förekom inte alls. De näst mest förekommande gesterna var metaforiska gester som symboliserar en abstrakt idé, någon handling som utförs. Genom intervjuerna framkom att lärarna ansåg det viktigt att använda gester i undervisningen. Studiens didaktiska implikation blir att gesterna tillför liv och rörelse i undervisningen och är en bra hjälp för att förtydliga ord och begrepp både för elever med svenska som första språk och elever med svenska som andraspråk. Av studiens resultat dras slutsatsen att gester och verbal kommunikation är en användbar kombination i undervisningen för att eleverna ska ta till sig budskapet.