Syftet med studien är att få fördjupad förståelse för hur skolans arbete med högstadieelever som har normbrytande beteende ser ut. Samt att belysa vilka eventuella risk- och skyddsfaktorer som framträder i skolpersonalens resonemang för utvecklingen av normbrytande beteende. Utifrån ett hermeneutiskt förhållningssätt och KASAM teorins tre komponenter begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet analyserades empirin som insamlades genom sex respondenter. Studiens genomfördes genom tre enskilda semistrukturerade intervjuer och en semistrukturerad gruppintervju. Resultatet visar att god skolanknytning, bra betyg och goda relationer i skolan är vital för att förebygga normbrytande beteende. Bristande skolanknytning, problem i hemmet och bristande motivation visades vara faktorer som påverkade eleverna negativt. Individanpassad undervisning visade sig vara en effektiv metod för att hjälpa elever som behöver extra stöd. Trots bristande mallar och resurser, försöker skolpersonalen ständigt att driva fram effektiva insatser för att hjälpa eleverna. Det är också viktigt för professionella att vara icke-dömande, bekräftande, accepterande och närvarande i bemötandet med elever. Skolpersonalen beskriver att elever och vuxna kring eleverna alltid bör samarbeta, samtidigt som det även är viktigt för eleverna att ta eget ansvar för sin utveckling. Eleverna ska göra sin del för att då yrkesverksamma kan hjälpa dem med vägledning till en positiv förändring. Slutligen framhålls behovet av mer forskning kring samarbetet mellan skolan och andra aktörer som BUP. Även forskning om motivation höjande insatser och metoder för att förebygga och minska skolfrånvaro behövs då skolfrånvaro betraktas som en av de största riskfaktorerna för en negativ utveckling.