Kapitlet använder två exempel, samhällsarbetete i stadsdelen Angered i Göteborg och ett medborgarkontor i Arabi i Växjö, som utgångspunkt för en diskussion om vad social hållbarhet kan vara och det sociala arbetets roll för detta. Kapitlet lanserar ett kritiskt perspektiv där utsatta områden måste förstås i relation till andra områden och där socialt arbete handlar om att proaktiv adressera skillnader i levnadsvillkor och förutsättningar.