Studien undersöker vilka metoder som förskollärare använder sig av för att stödja barns språkutveckling i förskolan, med särskilt fokus på digitala verktyg. Studien har ett fenomenologiskt perspektiv och utgår ifrån att undersöka förskollärares uppfattningar, vilket tydliggjorts genom sex semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna fick möjlighet att beskriva sina erfarenheter av olika metoder, som de använder i ett språkutvecklande arbete. I intervjuerna fick förskollärarna även beskriva sina upplevelser av digitala verktyg och vilka möjligheter och begränsningar som de ser med att använda dessa i förskolan. Det som framkommer i studien är att förskollärarna använder både digitala och analoga metoder i det språkutvecklande arbetet. När studien visar att förskollärarna använder digitala och analoga metoder i samspel så betonas det som positivt. Det gör studien intressant utifrån aspekten att Utbildningsdepartement har beslutat att Skolverket ska ta fram förslag på ändringar till att digitala verktyg ska bli frivilligt i förskolans undervisning, vilket utifrån vår studie egentligen borde utgå ifrån att det ska uppmärksammas om hur förskollärarna kan använda de digitala verktygen som metod i det språkutvecklande arbetet.