Syftet med studien var att belysa hur förskollärare i olika förskolor arbetar med

barn som har diagnosen autism samt vilka strategier och metoder

förskollärarna använder sig av för att främja inkludering. Studiens teoretiska

utgångspunkt var den sociokulturella teorin då den handlar om hur samspelet

tillsammans med andra individer möjliggör lärande och utveckling. Studien

baseras på kvalitativa intervjuer med sex förskollärare som arbetar på tre olika

förskolor där öppna frågor ställdes för att få fram förskollärarnas erfarenheter

och kunskaper. Resultatet visar att samtliga förskollärare ansåg att det var

betydelsefullt att dela upp barnen i mindre grupper och att TEACCH och

användning av TAKK är de vanligast förekommande arbetsmetoder för att

underlätta vid kommunikationen och samspelet med barnet som har autism.

Tydlighet och lyhördhet är också något som samtliga förskollärare anser vara

av stor vikt. Dessa arbetssätt visade sig bidra till inkludering i förskolan.

Genom att arbeta med dessa metoder har forskning visat förbättringar för barn

med autism inom bland annat kommunikation och vardagliga beteenden.

Däremot visar studiens resultat också att förskollärarna upplever svårigheter