Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om språkutvecklande arbetssätt och om hur förskolans språkmiljö stimulerar barns språk. Studien är inspirerad av ett sociokulturellt perspektiv där interaktionen mellan människor ligger till grund för lärandet. Metoden omfattade semistrukturerade intervjuer med följdfrågor för att samla in kvalitativa data som användes i syfte att synliggöra förskollärares uppfattningar om ämnet och genom detta får svar på frågeställningar. Resultatet visar att förskollärarens förhållningssätt, val av arbetssätt som används, har betydelse för alla barnens språkutveckling i förskolan. Resultatet visar även att språkmiljö identifieras som både fysisk och social miljö. Resultatet visar att de arbetssätt som användes var bildstöd, TAKK, musik, digitala verktyg, böcker och högläsning.  Det visade även vikten av att förskolläraren är närvarande med barnen och hjälper barnen att sätta ord på föremål. Språklig sårbarhet identifieras olika av olika förskollärare men alla är överens om att språklig sårbarhet kan bero på barnets ålder, förmåga att behärska ett verbalt språk, svenska som andraspråk, blyg, bristfällig miljö, hörselskada och någon slags diagnos som ADHD och autism. I resultatet identifierades ett hinder vilket var tidsbrist som kan leda till att barnen inte får de bästa förutsättningar. I diskussionskapitlet lyfts både en resultatdiskussion och en metoddiskussion som tar upp olika aspekter som framkommer i studiens resultat och metod.