Detta är den första större forskningspublikationen om Thea Ekström (1920-1988) och hennes konst. Genom text och bild, och genom skrönor, brev, dagboksanteckningar och analys av konstnärliga verk lotsas läsaren in i Thea Ekströms omfattande konstnärskap och brokiga liv.

Thea Ekström växte upp i Söndrum utanför Halmstad men gav sig tidigt av till Stockholm för musikstudier. Hon sjöng, och försörjde sig länge som turnerande pianist. Det är först under en sjukdomskonvalescens på 1950-talet som hon börjar måla på allvar och utveckla sitt mycket särpräglade formspråk.

Hennes tidiga bildvärld har en starkt surrealistisk prägel. Senare blir hon mer abstrakt, och fyller teckningar ochmåleri målningar med personliga tecken och symboler som gång på gång återkommer i olika skepnader.

Genombrottet som bildkonstnär kommer på 1960-talet med utställningar i bland annat Paris och New York. Hennes konst visas därefter återkommande i framförallt USA, Frankrike och Tyskland, liksom i Sverige.

Thea Ekström är på flera sätt en tidstypisk representant för den europeiska generation som växte upp i skuggan av 1930-talets gryende nazism och det följande världskrigets fasor, för att under efterkrigstiden uppleva 1950-talets ekonomiska boom och 1960-talets sociala, kulturella och känslomässiga revolution. Hennes konstnärliga yttryck däremot, är atypiskt och specifikt. Det kan inte misstas för att vara någon annans.