Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det av Vinnova finansierade projektet »Mobilen i demokratins tjänst» även kallat [demos], vilket drevs av Interactive Institutes Studio[12-21] under perioden 2002 – 2004. De nya mediernas växande betydelse för ungdomars vardagsliv var en viktig faktor bakom [demos]-projektet. Persondatorer, mobiltelefoner, digitala kameror, MP3-spelare och andra digitala verktyg är idag självklara för de flesta ungdomar i västvärlden. Dessa verktyg, liksom Internets mångfald, har snabbt blivit en given del av såväl deras skolarbete som deras fritid. Detta har fått effekt på ungdomars sätt att leka, kommunicera, arbeta och skapa sociala gemenskaper. Ungdomars självklara förhållningssätt till digitala media gör att de ofta utvecklar oväntade och innovativa användningsområden för tjänster och verktyg, genom vad som skulle kunna kallas ett kreativt »missbruk».

I [demos]-projektet var ambitionen att i arbetet med morgondagens vuxna relatera frågor kring teknik- och konceptutveckling till frågor som har med vårt samhälle och nya former för demokrati att göra. Den övergripande målsättningen i projektet var att undersöka vad som händer om man använder mobila tjänster som ett hjälpmedel och en utmaning i skoldemokratin.

En prototyp baserad på sms-tekniken utvecklades och testades inom projektets ram. Prototypen utvecklades utifrån två huvudspår, dels representantens behov att undersöka mandat i medlemsgruppen och dels de enskilda medlemmarnas behov att påkalla ledarna och övriga medlemmars uppmärksamhet och skapa opinion kring en viss fråga.

I avhandlingen presenteras en fallstudiebeskrivning av [demos]-projektet. Avsikten med denna är att tillföra området en beskrivning av och reflektioner kring ett praktiskt exempel på en implementation där man haft avsikten att använda sig av vardagsteknik i form av sms för att stödja demokratiska processer. Avhandlingen belyser och diskuterar former för användarmedverkan i spontan design. I fokus är området digitala media och viljan till medskapande som understöds av den interaktiva potentialen i digitala verktyg och medier. Dessa ger möjligheter att själv eller tillsammans med andra skapa nya sociala sammanhang, filmer, bilder, musik.

Ytterligare ett viktigt led i beskrivningen och analysen av projektet har varit att undersöka de tekniska och organisatoriska dimensioner vilka ligger till grund för projektets resultat. Särskilt studerades hur man genom att utgå från nyttjandet av sms som en »vardaglig teknik» kan utforma ett system som ett stöd för demokratiska processer. Den fråga som behandlas här är vad som händer då vi tillför de efterfrågade tekniska möjligheterna. Ökar engagemanget att delta i demokratiska processer då deltagarna själva fått välja redskap/teknik? Blir designprocessen mera demokratisk?

Slutligen diskuteras den övergripande problematik som ligger i att bedriva forskning och praktik parallellt.