Vätternvårdsförbundet och Vänerns vattenvårdsförbund har genomfört en undersökning av miljögifter i fisk som omfattar 38 kemiska ämnen och ämnesgrupper samt "dioxiner" (PCDD/PCDF) och PCB (polyklorerade bifenyler). I undersökningen ingår dels ämnen från den normala livsmedelskontrollen, dels de ämnen som anges i EUs vattendirektiv. Analyserna av "EU-ämnena" har genomförts med stöd från Naturvårdsverket som är delfinansiär av projektet. De fiskarter som har undersökts är lax (Vänern), öring, röding (Vättern) och lake. Undersökningen ger därmed en relativt heltäckande bild av föroreningssituationen vad gäller fisk i Sveriges två största insjöar.
Analyserna av samlingsprov har utförts av Livsmedelsverket, Umeå universitet och ALcontrol AB. De flesta av de analyserade föroreningarna saknades helt i fiskproven. När det gäller allmänna miljöföroreningar så är det främst mjukgörare, ytaktiva ämnen och några enkla lösningsmedel som har detekterats. Däremot saknas spår av de flesta avvecklade och nu godkända icke-klorerade bekämpningsmedel, dock med tennorganiska föreningar som ett viktigt undantag.. Samma iakttagelse är även giltig för icke-klorerade polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Av redovisning framgår att det främst är långlivade klororganiska föreningar som kan påvisas hos de flesta fiskarterna.
En tydlig minskning av klororganiska föreningarna skedde under 1970- och början av 1980-talet. Sedan dess har nivåerna legat relativt stabila. Kvicksilver, PCDD/PCDF och dioxinlika PCB är de ämnesgrupper som ligger högst i relation till de nivåer som har angetts som tolerabla från ett folkhälsoperspektiv. Det finns därför skäl att koncentrera undersökningsinsatserna till dessa grupper av miljöföroreningar. Klart är dock att medelhalten av PCDD/PCDF i fet fisk från Vänern och Vättern ligger under EUs nuvarande gränsvärde på 4 pg/g färskvikt.
Långlivade klorerade miljögifter fortsätter alltså att vara ett bekymmer, men när de gäller bekämpningsmedel så är det inte längre ett nationellt problem. Den statistiska utvärderingen av föroreningsmönstret tyder på att både klorerade bekämpningsmedelsrester och PCB kan härröra från långväga transport eller från någon typ av "depåer" (ifrån tidigare utsläpp och användning). Däremot samvarierar PCDD, PCDF och hexaklorbensen inbördes, men endast i begränsad utsträckning med de övriga miljöföroreningarna. Då alla tre substansgrupperna kan bildas i högtemperaturprocesser så är det inte en orimlig hypotes att dessa föroreningar främst har sitt ursprung i närområdet.