Den här rapporten beskriver olika metoder och angreppssätt för att utvärdera den regionala

tillväxtpolitiken. Rapporten utgör slutrapport för ITPS regleringsbrevsuppdrag nummer 6,

2008. Målgruppen för rapporten är utvärderare samt beställare av utvärderingar.

Rapporten består av ett teorikapitel samt fem kapitel med fem olika metoder eller

angreppssätt speciellt lämpliga för utvärderingar av den regionala tillväxtpolitiken.

Utvärderingar är i allmänhet inriktade mot att antingen studera

utfallet eller

genomförandet

av en åtgärd. Utvärderingar som studerar utfallet delas in i mål-, effekt- och

effektivitetsutvärderingar. En målutvärdering svarar på frågan om målen har uppfyllts; en

effektutvärdering om måluppfyllelsen är en effekt av åtgärden; en effektivitetsutvärdering

om de uppnådda effekterna värderas högre än kostnaderna för åtgärden, medan slutligen en

genomförandeutvärdering besvarar frågan om hur själva genomförandet kan ha påverkat

måluppfyllelse, effekt eller effektivitet. En utfallsutvärdering kan med fördel kombineras

med en genomförandeutvärdering, eftersom den senare kan vara till hjälp att tolka

utfallsutvärderingens resultat.

Utvärderingar av åtgärder inom den regionala tillväxtpolitiken bör ta särskild hänsyn till

den regionala heterogeniteten. Rapporten ger därför rekommendationer beträffande

användandet av regionala indikatorer samt rörande en statistisk metod – flernivåanalys.

Indikatorer och flernivåanalys är båda användbara verktyg för att ta hänsyn till den

regionala heterogeniteten.

En viktig aspekt i utvärderingssammanhang är att kvalitetssäkra arbetet med utvärderingar.

Rapporten ger därför även rekommendationer som avser utnyttjandet av ”metautvärdering”

som metod för sådan kvalitetssäkring. Metautvärderingar är en bra metod för att

kvalitetssäkra arbetet med utvärdering av program eftersom metoden innefattar ett tydligt

lärandeperspektiv så att misstag inte upprepas.

Tillförlitliga och användbara utvärderingar förutsätter en välgjord datainsamling av

åtgärdens utfall, samt en dokumentation av genomförandet. En adekvat datainsamling

förutsätter att de individer, företag osv. vilka åtgärden gäller, kan identifieras och följas

över tid. Om inte nödvändig information finns i befintliga register, kan data behöva samlas

in redan innan åtgärden har implementerats. Ett sätt att minska risken för svårutvärderade

åtgärder är att utvärderaren kopplas in tidigt i processen för att garantera dokumentationen

och därmed även utvärderbarheten.

Då åtgärdsprogram går mot att bli allt mer komplexa, med många olika aktörer och

målgrupper, beskriver även rapporten olika angreppssätt för att utvärdera komplexa

program och horisontell samverkan. Att utvärdera sådana program kräver en öppenhet mot

nya metoder, samt en kombination av både kvalitativa och kvantitativa metoder.