Projektet har berört en central fråga i forskningen om demokratiska processer, om det är möjligt att stimulera och utveckla bildandet av förtroende. Projektet är centralt för forskning kring korruption och brottsprevention, då det undersöker hur förtroende mellan människor kan stimuleras, stödjas eller upprätthållas genom statliga institutioner på lokal nivå. Forskningsprojektet anknyter till den stora vetenskapliga forskningsfältet kring socialt kapital, som utvecklats sedan publikationen av Robert Putnam’s klassiker Making Democracy Work (1993). Tidigare forskning, bl.a. av Putnam, pekar på att förekomsten av förtroende i ett samhälle kan vara avgörande för ekonomisk utveckling, demokrati, fungerande institutioner och brottsprevention. De flesta forskare är eniga om förtroendets positiva effekter. Däremot råder det stor oklarhet om var det har sitt ursprung. Är förtroende något som är medfött, något vi får från familjen, något vi utvecklar beroende på våra livserfarenheter, vårt engagemang i föreningar eller beroende på hur statens institutioner är utformade? Här pekar forskarnas resultat i olika riktning. Denna studie har institutionella förklaringar som avstamp. Är det möjligt att påverka bildandet av förtroende genom skolan? Forskningsfråga har undersökts genom att studera ett skolprogram i Palermo som syftar till att ändra ungdomars attityder i demokratisk riktning. Egoism, misstänksamhet och brist på förtroende för andra, starka band till den egna familjen, instrumentell inställning till vänskap, en stark tro på heder, fatalism och pessimism pekas ofta i litteraturen ut som dominanta drag i den siclianska kulturen. Skolprogrammet har syftat till att förändra dessa värderingar och att skapa aktiva och engagerade medborgare som respekterar både lagen och andra medborgare. Studien har visat att graden av förtroende kan påverkas genom skolan. De faktorer vi fann ha inflytande över ungdomarnas förtroende för andra människor var om skolans strukturer upplevs som öppna, om lärarna är rättvisa, om lärarna bryr sig och är engagerade i eleverna, om klassrumsklimatet är öppet, om interaktionen mellan eleverna är vänlig och om skolan gör utflykter. Vi kunde också iaktta vissa skillnader mellan pojkar och flickor, där pojkarna uppvisade något större förtroende för andra människor än flickorna. Däremot kunde vi inte visa att föräldrarnas utbildningsnivå, familjens socio-kulturella nivå, föräldrarnas engagemang i skolarbetet, familjernas interaktion med grannar, studentens deltagande i organisationer, personliga ambitioner i skolan eller intresse för samhällsfrågor hade någon betydelse för graden av förtroende.