Even in a ‘least corrupt’ case like Sweden, scholars have begun to argue that rapid NPM reform has increased the risks for corruption. With the aim of scrutinizing this argument, this article sets out to map the degree to which the risk for corruption is brought to attention by politicians and civil servants in Swedish municipalities. The article concludes that corruption is a much more salient issue in municipalities with far-reaching NPM-reforms than in municipalities lacking such reform. It is concluded, furthermore, that corruption is likely to become an increasingly important issue on the political agenda if municipalities, regardless of their population size, have a history of client-choice models. Accordingly, the article shows that corruption is framed as a political problem precisely in those contexts where theory predicts that problems ought to be most extensive. Even though the results cannot say anything about the actual levels of corruption in Sweden, they indicate that politicians and civil servants with more extensive experience from NPM appear to acknowledge the increased risks for corruption pointed out by scholars.

Eftersom organisationsförändringar i New Public Management filosofins fotspår har blivit allt vanligare i svenska kommuner, ofta med oklara regler som följd, menar flera forskare att en ny riskzon för korruption kan ha uppstått också i det traditionellt ickekorrupta Sverige. Genom att påbörja den empiriska kartläggningen av hur korruption upplevs bland politiskt ansvariga i Sveriges kommuner syftar artikeln till att granska om det finns någon grund för denna misstanke. Resultaten visar att den formaliserade uppmärksamheten kring korruption är långt mer utvecklad i de kommuner som tidigt införde kundvalssystem. Sambandet mellan en högre grad av formaliserad uppmärksamhet mot korruption och införandet av kundvalssystem håller också med kontroll för kommunens befolkningsstorlek. Trots att artikeln inte kan säga något om den faktiska utbredningen av korruption i svenska kommuner visar resultaten att politiker och tjänstemän i kommuner som mer helhjärtat än andra har genomfört långtgående marknadsreformer själva tycks bedöma att det finns en risk för korruption. Följaktligen ger resultaten indikationer om att formella åtgärder mot korruption i svenska kommuner är mer omfattande där teoretiska förväntningar gör gällande att riskerna är mest utbredda.