Slutsats

De som drabbats av naturkatastrof lever som i två världar, den tidigare välkända och den nuvarande oigenkännliga. Att samtidigt köpa mjölk och gravljus är ett exempel på denna komplexitet. I dessa världar söker de rekonstruera och möblera sitt inre rum att känna sig hemma i. I denna process behövs medmänniskor som uthärdar rekonstruktionen och som varsamt återför dem till detta arbete när de går vilse. Renoveringen är de drabbades möjlighet, en väg till en framtid med förändrade livsmål.