Temat för arbetet är musikskapande och har som syfte att undersöka min individuella kreativitet och dess kännetecken. Men syftet består också i att avgöra användbarheten av detta. Det rör sig om en psykologisk självstudie med ett fenomenologiskt angreppssätt. I mitt fall har detta inneburit att jag, efter att ha arrangerat en i mitt tycke kreativ upplevelse, beskrev denna händelse för att sedan analysera texten på fenomenologiskt vis. P.g.a. en komplikation som uppstod, då jag både var försöksperson och analytiker, resulterade undersökningen i, förutom den strukturella beskrivningen, innehållande min kreativitets individuella kännetecken, en kombinerad modell för självanalys. Användbarheten av undersökningen är kunskap d.v.s. förslag till kreativitetsfrämjande åtgärder och vad att vidare undersöka psykologiskt sett. För den största upptäckten i denna undersökning är att kunskap inte är en slutgiltig konstruktion utan visar på nya undersökningsmöjligheter i sin egen bristfällighet.

The subject of this work concerns the creation of music and aims to explore my individual creativity and its characteristics. However, the aim is also to determine the usefulness of this. This is a psychological self-study with a phenomenological approach. In my case, this meant that I, after having arranged an, in my opinion, creative experience, described this incident and then analyzed the text in a phenomenological way. Due to a complication that occurred, because I was both the subject and the analyst, this investigation came to result in, apart from the structural description, containing my creativity´s individual characteristics, a combined model for self-analysis. The usefulness of this work is knowledge i.e. suggestions on how to promote creativity and what to further investigate psychologically. Because the biggest discovery in this work is that knowledge’s not a definitive construction but shows us what can be further investigated through its own deficiency.