Långvarig ländryggssmärta är ett vanligt hälsoproblem som innebär omfattande negativa konsekvenser för den som drabbas. Faktorer som tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) och copingstrategier anses ha en väsentlig betydelse vid hantering av långvarig smärta. Syfte: Att undersöka sambandet mellan skattad smärta, self-efficacy och copingstrategier hos en grupp patienter med långvarig ländryggssmärta. Metod : 53 patienter i åldern 18-65 år med ländryggssmärta mer än 3 månader besvarade frågeformulär gällande bakgrundsdata, self-efficacy (Self-Efficacy Scale), copingstrategier (Coping Strategies Questionnaire) och smärtintensitet (VAS-skalan). Samband beräknades med Pearsons produktmoment korrelationsmetod. Envägs variansanalys Anova användes för beräkning av skillnader mellan åldersgrupperna. Resultat: Ett negativt samband visades mellan self-efficacy och copingstrategierna avleda  r = -0.36 (p = 0.025), öka beteendeaktiviteter  r = -0.43 (p = 0.006) och smärtbeteende  r = -0.47 (p = 0.003) och ett positivt samband mellan katastroftankar och skattad smärta r = 0.37 (p = 0.022). Hos män sågs ett negativt samband  mellan self-efficacy och  copingstrategierna katastroftankar  r = -0.63 ( p = 0.003), avleda uppmärksamhet  r = -0.55 (p = 0.001), ökande aktivitet  r = -0.58 ( p = 0.007) och smärtbeteende  r = -0.50 ( p = 0.025) samt ett positivt samband mellan self-efficacy och copingstrategin ignorera smärtupplevelser  r = 0.51 (p =0.021). Ålderskillnader framkom där åldersgruppen 18-30 år i högre grad använde copingstrategin be och hoppas (p = 0.049). Konklusion: Det förelåg samband mellan skattad smärta, self-efficacy och copingstrategier hos denna grupp av patienter med långvarig ländryggssmärta . Även könsskillnader samt skillnader mellan åldersgrupperna visades. Resultatet stöder vikten av kunskap om hur smärta, self-efficacy och copingstrategier samvarierar, och vikten av att tidigt identifiera låg grad av self-efficacy och katastroftankar hos patienter med ländryggssmärta.