Titel: Fritidsgårdar som en gränsöverskridande mötesplats. En fallstudie om en fritidsgård.

Författare: Sophie Ljunggren

Bakgrund: När jag berättade för några vänner att jag skulle praktisera på en fritidsgård fick jag till svar, jaha så du ska umgås med busar hela dagarna. Tydligen finns det en bild i samhället att fritidsgårdar är en plats för busar. Fritidsgårdar uppkom för att få bort arbetarklassen från gator och torg (Olson, 1982, 1992). Det har givit fritidsgårdar en socialpreventiv funktion i samhällets ögon (Holmgren, 2008, s. 8).

Syfte: Öka kunskapen om fritidsgårdar och dess besökare genom att belysa hur ungdomar beskriver sitt val att besöka fritidsgårdar. Syftet är även att beskriva vilka ungdomsgrupper som besöker fritidsgården och varför.

Metod: Uppsatsen är en fallstudie som grundar sig både på en kvantitativ och en kvalitativ undersökning av en fritidsgård i en liten kommun i Sverige.

Teori: Social bakgrund påverkar vilket kapital en person innehar. Habitus är förkroppsligat kapital som utmynnar i vissa smakpreferenser samt ett visst handlingsutrymme. Utifrån kapital, habitus samt homosocialitet förklaras vilka socialgrupper som besöker fritidsgården.

Slutsats: Fritidsgårdens läge i relation till skola och boende påverkar vilka sociala grupperingar som dominerar på fritidsgården. De ungdomar som uppfattar att fritidsgården ligger i deras område dominerar på fritidsgården. Kommunen är indelad i vissa områden och i de olika områdena dominerar specifika socialgrupper. Därför blir endast vissa socialgrupper besökare på fritidsgården medan andra blir nästintill obefintliga. Det skapar en segregering mellan olika socialgrupper.

Att besöka fritidsgården har blivit beroende av den sociala bakgrunden. Samhället har skapat bilden att fritidsgårdar är en plats för busar. På grund av bostadssituationen och skolfördelningen i kommunen har en segregering mellan de olika socialgrupperna skapats. Segregeringen gör att de olika socialgrupperna missförstår varandra och fördomar skapas. I min studie var det framförallt ungdomar från socialgrupp III, och i viss mån från socialgrupp II, som deltog i fri-tidsgårdens verksamhet. Det visade sig att fritidsgården för dessa ungdomar även kunde vara en gränsöverskridande mötesplats där ungdomar från olika socialgrupper samt med olika etnisk bakgrund möts och umgås. Det bildas inte några stängda grupperingar mellan de olika grupperna utan de flesta kan umgås och trivs med varandra.