Mellan åren 2001 och 2003 genomförde Socialstyrelsen på regeringens uppdrag en programsatsning för en kunskapsbaserad socialtjänst (KUBAS). Programmet är ett exempel på ett nationellt försök att utveckla en evidensbaserad praktik inom socialt arbete. Struktursatsningar av detta slag, men av delvis olika karaktär, har pågått parallellt i de nordiska länderna. Vid en nationell utblick återfinns också gjorda erfarenheter från implementeringsförsök av EBP, bl.a. i Storbritannien och USA. I uppsatsen analyseras betydelsen av EBP i relation till det som av många betraktas vara ett pågående paradigmskifte. Med detta synliggör uppsatsen införandet av evidenskultur som en social megarörelse för en ny professionskultur inom människovårdande och pedagogiska fält. Det konstateras att den så kallade EBP-rörelsen generellt har vunnit mark, men att etablerandet av en ny professionskultur har skett i olika tempo och utsträckning inom olika fält. Över tid har det uppstått olika tolkningar av den egentliga innebörden i EBP. Kring evidenskulturens status, potential och relevans har det rått och råder det fortsatt kontrovers. Genom kunskapsproduktion, modellförsök och en kontinuerlig debatt har konsoliderande processer satts i rörelse inom socialt arbete såväl som inom andra semiprofessionella och professionella fält. Men: Ju vidare innehåll och förpackning EBP-idén får desto mindre krav på, och förutsättningar för, en i grunden förändrad professionskultur. Inte förrän en högre grad av konsensus uppnås är det definitionsmässigt att tala i termer av ett rådande eller ens stundande paradigmskifte.