Sambandet mellan synnedsättning och tankeprocesser har undersökts i denna studie. En kvantitativ undersökning utfördes på personer med och utan synnedsättning som inte kunde korrigeras med glasögon. Deltagarna fick svara på skalor som behandlade abstraktion i förhållande till identifikation av beteenden, samt hänsyn till framtida konsekvenser av handlingar. Hypotesen var att dem med nedsatt syn skulle ha ett mer abstrakt tänkande och vara mer benägna att ta hänsyn till framtida konsekvenser av sina handlingar. Teorin byggde på Construal Level Theory (CLT) i vilken det som är nära rumsligt eller spatialt konstrueras som mer konkret medan det som är avlägset, eller i detta fall inte uppfattas visuellt, processas som mer abstrakt. En parallell dras alltså mellan abstraktion och psykologiskt avstånd och det teoretiseras kring att dessa variabler varierar beroende på personers synskärpa.

       Undersökningen visade inte på någon signifikant skillnad i abstrakt tänkande eller hänsyn till framtida konsekvenser av handlingar mellan grupperna synskadade och icke synskadade. Inte heller fanns något samband mellan graden av synnedsättning hos deltagarna och resultaten i skalorna som efterfrågade abstraktion och hänsyn till framtida konsekvenser av handlingar.