När den nya tyska poplitteraturen fick sitt stora genombrott i mitten av 1990-talet ställde den de flesta grundmurade sanningar och antaganden inom litteraturområdet på huvudet. Den bortsåg från att skildra Tysklands många gånger traumatiska förflutna och ställde den nya tidens medie-, konsumtions- och upplevelsesamhälle i centrum. Därmed tangerade den på samma gång både ungdoms-, trivial- och chick lit-litteraturen. Den tyska poplitteraturen lyckades med konststycket att genom sitt till synes ytliga skrivsätt både chockera litteraturetablissemanget och förbrylla och fascinera ansedda litteraturvetare. Att författare som Sibylle Berg, Elke Naters, Christian Kracht och Benjamin von Stuckrad-Barre nådde popikonstatus, att deras böcker inte stämplades som triviallitteratur och ändå kunde säljas i miljonupplagor till en huvudsakligen ung publik, är en för tysk – och förmodligen europeisk – litteratur hittills fullständigt unik händelse.