Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse evidensbaserad praktik kan ha för socialsekreterare och om de upplevde några bra eller mindre bra faktorer med att arbeta evidensbaserat. Studien utgick ifrån frågeställningarna: vilken innebörd, betydelse och erfarenhet socialsekreterare upplevde med det evidensbaserade arbetet. Det är en kvalitativ studie som utgår ifrån en hermeneutisk forskningstradition där resultatet har analyserats utifrån meningskoncentrering. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med fem socialsekreterare som arbetar inom missbruk och individ och familjeomsorgen. Resultatet tolkades utifrån teoretiska utgångspunkterna: Oscarssons definition av EBP, Haynes modifierade modell samt gräsrotsbyråkrati.[DN1]  Resultatet tyder på att evidensbaserad praktik kan skapa trygghet och kvalité i arbetet för socialsekreterare och för klienter samt att arbetet kan uppfattas som fyrkantigt och kliniskt. Resurserna upplevdes vara för få för att evidensbaserad praktik skall kunna utvecklas. Ytterligare slutsats är att evidensbaserad praktik behöver uppmärksammas så att de längst ner i hierarkin kan få mer kunskap och intresse.