Polyhistorn Gunnar Artéus är professor emeritus i historia och expert på 1700-talet, särskilt den gustavianska tiden, men han har vid sidan av sin akademiska gärning även odlat ett skönlitterärt författarskap. Han har publicerat essäsamlingar i litterära och estetiska ämnen, därtill dramatik och volymer med översättningar av lyriker som Yeats och Rilke, men framför allt har han väckt uppmärksamhet som lyriker själv. Min artikel är ett förord till ett urval av Gunnar Artéus diktning och utgör ett försök att karakterisera dess egenart och att ange de motiv som är centrala i den.