Individuella studieplaner är en av skolans många och mångskiftande genrer och blev genom ett tillägg i Grundskoleförordningen (SFS 2005:179) obligatoriska för lärarna i grundskolan år 2006. Avsikten med sådana planer är bl.a. att de ska innebära en dialog med eleven om det egna lärande (Lindgren 2007:106) och ligga till grund för utvecklingssamtalet som genomförs en gång per termin i samverkan mellan eleven, lärare och föräldrar. Utformningen av utvecklingsplanerna kan skilja sig från kommun till kommun men också från skola till skola (Vallberg Roth & Månsson 2007). Utvecklingsplanerna skrivs av lärarna och är trots sin förmenta dialogiska karaktär en envägsprodukt där elev och föräldrar enbart är mottagare. Till skillnad från utvecklingsplanerna utgår en annan av skolans genrer, skoldagböckerna, oftast från eleverna själva och speglar deras egna reflektioner om sitt lärande (se bl.a Molloy 2002, Jönsson 2007, Granath 2008).

I vår studie jämför vi lärares utvecklingsplaner för 24 elever i en mångkulturell klass med samma elevers skoldagböcker om det egna lärandet. Som teoretisk bas använder vi kritisk literacitet (Janks 2010) för att analysera hur maktrelationer och frågor om identitet speglas i utvecklingsplaner respektive skoldagböcker. Vårt syfte är dels att visa på hur språket konstruerar den verklighet som beskrivs i de olika texterna, dels att lyfta fram hur man kan möjliggöra en mer dialogisk och jämlik agenda.