While Germany’s reputation as a Kulturnation since the 19th century had been based on music as a representation of nationalised universalism, Nazism constructed music as a metaphor for genetic purity and superiority. Nazi music censorship was implemented both by the culture division (Kulturabteilung) and the music division (Musikabteilung) of the Reich Propaganda Ministry (Reichsministerium für Volksaufklärung und Propaganda; RMVP), as well as by the Reich Music Chamber (Reichsmusikkammer; RMK). The censorship examples presented here illuminate the dual Nazi strategy of cultural concessions and prohibitions.

Medan Tysklands reputation som kulturnation sedan 1800-talet byggde på musik som en representation för en nationaliserad universalism, konstruerade nazismen musik som en metafor för genetisk renhet och överlägsenhet. Det var både kulturavdelningen och musikavdelningen inom Riksministeriet för folkupplysning och propaganda samt Riksmusikkammaren som implementerade nationalsocialistisk musikcensur. De här presenterade censurexemplen belyser den dubbla strategin av nationalsocialistiskt medgivande och förbud.