Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband mellan metoderna Smith och Sirius för att mäta främre kammardjup och van Herick och Sirius för att mäta främre kammarvinkel.

Metod: I studien deltog 56 friska individer, 14 män och 42 kvinnor, i en ålder mellan 8-60 år. Främre kammardjup och kammarvinkel utvärderades enligt Smith, van Herick och Sirius och tre upprepade mätningar utfördes på höger öga av varje metod.

Resultat: Samtliga metoder visade god reperterbarhet (Sirius ICC = 0,997, van Herick ICC = 0,902, Smith ICC = 0,849). Sirius överskattar främre kammardjup med 0,31 ± 0,20 jämfört med Smith. En ny konstant beräknades genom linjär regression (1,11) för att kompensera för skillnaden. Sirius och Smith god överrenstämmelse (r = 0,73, p < 0,001) och Sirius och van Herick har en svag överrensstämmerlse (r = 0,31, p = 0,019). Sirius översatt till Shaffers graderingsystem visar att Sirius överskattar främre kammarvinkel med 0,79 ± 0,87 graderingssteg jämfört med van Herick.

Slutsats: Det finns signifikanta skillnader mellan Sirius och Smith gällande främre kammardjup och för att kompensera för skillnaden rekommenderas resultatet av Smith adderas med ca 10% för enkelhetens skull. På grund av signifikanta skillnader mellan Sirius och van Herick gällande främre kammarvinkel metoderna inte användas om varandra.