Under de senaste tio åren har man globalt sett en snabb spridning av karbapenemas (ESBL-CARBA)-producerande bakterier, bakterier som har förmågan att bryta ner alla betalaktamantibiotika inklusive karbapenemer. Detta är synnerligen allvarligt eftersom bakteriestammar med karbapenemas-produktion dessutom ofta har andra resistensfaktorer vilket kan innebära att de inte är behandlingsbara överhuvudtaget. Med en ökad prevalens behövs en snabb och tillförlitlig metod för detektion av karbapenemas-producerande stammar för att begränsa spridningen samt för att få lämplig information om initial behandling av infektioner orsakade av ESBL-CARBA. Syftet med det här arbetet var att sätta upp och utvärdera en kliniskt användbar metod för konfirmering av misstänkt karbapenemas-producerande bakterier vid det kliniska laboratoriet på Länssjukhuset i Kalmar. I första hand gjordes försök att detektera karbapenemasproduktion genom att efter inkubation av bakteriestam tillsammans med ertapenem analysera nedbrytningsprodukter av ertapenem med MALDI-TOF MS enligt Vogne et al. 2014. Trots att ertapenem-toppar kunde detekteras och upprepade försök med både provokation med ertapenem vid uppodling av stammar samt längre inkubationstid så gick det inte att erhålla en märkbar skillnad mellan resistenta och känsliga stammar samtidigt som repeterbarheten var låg. För jämförelse utfördes även en diffusionsmetod för karakterisering av karbapenemasaktivitet med typ-specifika karbapenemas-hämmare i tablettform. Diffusionsmetoden uppvisade både repeterbarhet och riktighet då uppmätta resultat stämde överens med redan genetiskt bekräftade karbapenemastyper.