The article aims to illuminate the character of web 2.0 out of a reading of Martin Heidegger in order to provoke new epistemological questions about web 2.0 and knowledge formation. The article applies the ontological grounds on which Heidegger described being-in-world and worldliness, out from the phenomenon of web 2.0. The article states that web 2.0 could both be considered to be a thing (in Heideggerian terms), but also as not being a thing. A thing, according to the character of equipment, the feature of self-sameness and by the fact that it is organized in equipmental nexus which makes it recognizable as a thing from different perspectives. However, it does seem to have unthingly features because of its lack of spatio-temporal fixation, the fact that there is no original and no copies of it, and that it lacks timely orientation. The article further discusses the way the world reveals itself while using web 2.0, and is proposing a new term for this kind of revelation, namely a stretched world. It finally discusses web 2.0 as a place for dwelling, and the epistemological consequences of these features of web 2.0 for knowledge formation. It proposes that research questions should be asked from the perspective that web 2.0 used for knowledge formation is something to act upon while stepping into it.
Avhandlingen behandlar införande av varsin dator till elever och lärare, här kallat en-till-en. Syftet är att bidra med kunskap om hur en-till-en påverkar lärande. Särskilt fokus ligger på kunskapsproduktionens karaktär och kvalitet och på förhållanden i den svenska skolan. En ytterligare ambition är att väcka reflektioner kring och bilda kunskap om hur en-till-en, som en produkt av kunskapssamhället, påverkar såväl kunskapssynen som kunskapsbildningens kvalitet och villkor. Därtill är också ambitionen också att, mot bakgrund av kunskapssamhällets särskilda villkor, bidra till nya insikter kring kunskapsbegreppets utvecklingsmöjligheter i relation till en-till-en.Utgångspunkten tas i kunskapssamhället och villkoren för kunskapsproduktion och i hur Sverige har valt att fokusera på behovet av att ge eleverna digital kompetens. Den teoretiska ansatsen ligger i fenomenologi som ontologiskt ställningstagande och i fenomenografi gällande perspektiv på lärande. Avhandlingen bygger på fyra studier: en narrativ forskningsöversikt med fokus på vad forskning berättar om elever respektive lärare i en-till-en projekt. Vidare ingår en teoretisk artikel med fokus på att utveckla en alternativ förståelse för villkoren för kunskapsbildning på den sociala webben med utgångspunkt från Martin Heideggers fenomenologi. En intervjustudie kring elevers upplevelser av sitt lärande i en-till en ingår också samt en fenomenografisk analys av inlämnade kunskapsuppgifter med fokus på kritiska dimensioner och kunskapsdjup. Resultaten diskuterar huruvida det starka färdighetsfokus som uppstår vid kunskapsbildning i en-till-en är samstämmigt med den performativa kunskap som i kunskapssamhället antas vara av vikt och hur det påverkar kvalitet och karaktär på bildad kunskap. Avhandlingen diskuterar också hur en-till-en påverkar elevers sätt att uppleva sitt lärande i en situation som präglas av flexibilitet och ständigt nya förutsättningar för lärande. Slutligen diskuteras också ett möjligt sätt att utveckla kunskapsbegreppet mot bakgrund av de resultat som framträtt i avhandlingens fyra studier genom att formulera begreppet 'stretchad kunskap'.