I ett tal på urfolksdagen 1998 bad den svenska jordbruksministern om ursäkt för hur

Sverige behandlat samerna. Det är idag allt mer vanligt att regeringar och organisationer

ber om ursäkt för handlingar i det förflutna, både i Sverige och runt om i världen.

Sannings- och försoningskommissioner söker komma till rätta med arvet efter historiska

övergrepp genom att lyfta fram dem i ljuset. Men vad innebar egentligen denna

ursäkt till samerna och för vems räkning talade ministern? Artikeln behandlar ursäkter

som framförts till andra urfolk, vad som skrevs i media i anslutning till att den svenska

ursäkten framfördes och hur den sen diskuterats och använts. En motivering till behovet

av ursäkter söks i förflutna handlingar som betraktas i ljuset av samtida internationella

överenskommelser om urfolks rättigheter. En slutsats är att en verkningsfull ursäkt måste

ta konsekvensen av hela kedjan mellan oförrätter, ånger, gottgörelse och en förändrad

relation mellan grupper. För svensk-samiskt vidkommande borde det innebära att frågor

om rättelse för bland annat tvångsförflyttningar och förnekandet av samiskt språk och

kultur måste diskuteras och internationella konventioner skrivas under och förbättras.

Sådana handlingar skulle ha djupgående inflytande på nationens historia och tjäna som

modell för relationer till andra nationella minoriteter. Den nya berättelse som en ursäkt

innebär, möjliggör en framtid som inte är förutbestämd av det förflutna.