Den här boken beskriver och analyserar den svenska kriminalpolitikens utveckling från en institutionsbaserad och straffbetonad kriminalpolitik i statens regi, över välfärdsstatens sociala ingenjörskonst, till dagens ”nya” kriminalpolitik med växande betoning på kontroll och risktänkande. Straffen har fått en renässans, samtidigt som brottsoffren får stor uppmärksamhet. Författarna diskuterar även statens roll och vad EUmedlemskapet inneburit för svensk kriminalpolitik.

Dagens kriminalpolitik och brottspreventiva arbete bygger på olika former av kontroll. Arbetet baseras på en orsaksbild där brott uppstår på grund av bristande kontroll, vilket ger att brottsförebyggande arbete handlar om ökad kontroll, gärna upp till en nolltoleransnivå. Genom teorier som Fixing brokens windows går också det brottsförebyggande arbetet hand i hand med målsättningar om att göra staden ”ren och vacker”. Ett utryck för dessa ambitioner är Stockholms stads klotterpolicy. De senaste åren har emellertid sett framväxten av ett fenomen som vanligtvis går under begreppet gatukonst, ett estetiskt uttryck som inte helt enkelt låter sig inordnas under stadens nolltolerans. Gatukonsten väcker frågan om vilka kulturella uttryck som skall tillåtas finnas i staden. I detta arbete tittar vi dels på fenomenet gatukonst i relation till dagens kriminalpolitik, dels försöker vi utveckla en teoretisk modell för hur man kan förstå dagens skeenden. Denna modell tar sin utgångspunkt i att styrandet har förskjutits från ett styrande av befolkningen till ett styrande av territorium.

What is it like to be a professional in today’s Nordic Public sector organisations? In Tension between Organization and Profession describes everyday problems experienced by individuals in offical positions.

The authors’ analyses are set against a background of rising rates of sick leave, more cases of mental burnout, decreasing resources and constant demand for professional improvement. Rapid changes in organizations, such as new forms of leadership, new technology and management by documents and the call for client-oriented practices are part of the professional working life.

The individual professional is the prime focus of this book. Tensions that arise between the individual and the organization/profession are illustrated by a range of examples of problems that public officals, such as teachers, policemen and nurses, are confronted with on a daily basis.

The authors discuss subjects such as increased individualization, complexity in relationships, intensified pace and fragmentation of work.

The title In Tension between Organization and Profession intends to signal an invitation to further the research about a dynamic field where today’s professionals meet the requirements of their professions and organizations.

I den här antologin ges några bilder av polisarbete. Författarna representerar olika ämnen och har skilda infallsvinklar på frågan. Men sammanhållande teman är samhällsuppdraget – att skydda demokratiska värden – samt de professionella och etiska dilemman och kunskapskrav som är förknippade med uppdraget. Boken har sitt upphov i en seminarieserie om polisforskning som under två års tid anordnades vid Växjö universitet.

Här diskuteras polisarbete som en uppgift att hantera dilemman, yrkeskulturen, bemötandet av personer med psykiatriska problem, samarbetet med socialtjänsten vid tvångsomhändertaganden, rättstatliga krav, arbetet med inre utlänningskontroll, hur poliser skildras i kriminallitteraturen vilket kan påverka allmänhetens syn och hur genusaspekten tar sig uttryck i utbildningen.

Boken vänder sig till dem som är intresserade av polisarbete och även till dem som har ett mer övergripande intresse för professionsfrågor och de krav som kan ställas på tjänstemän i en offentlig verksamhet.

Redaktörerna Lena Agevall, docent i statsvetenskap, och Håkan Jenner, professor i pedagogik, är verksamma vid Växjö universitet.

I takt med att digitaliseringen sedan 1980-talet förändrat samhället har även kriminella tillgodogjort sig och funnit sig tillrätta med den nya tekniken. Denna skrift är ett försök att i korthet beskriva och klargöra några av de straffrättsliga och straffprocessrättsliga aspekterna av den digitala tekniken.

I första delen av skriften genomgås några vanliga brott som kan begås i anslutning till digital teknik. Efter detta analyseras den digitala tekniken ur straffprocessrättsliga synvinkel. Den processuella genomgången påbörjas med en undersökning av hur det befintliga regelverket fungerar i digital miljö för spaning och annan förutredning (utanför ramarna för förundersökning enligt rättegångsbalken). Därefter granskas den digitala tekniken i förhållande till reglerna om förundersökning och straffprocessen enligt rättegångsbalken.   

Inledningsvis kan fastslås att det till stor del saknas lagstiftning för hantering av spaning- och förundersökningsåtgärder i digital miljö samt synes lagstiftaren inte ha hängt med i teknikutvecklingen. Vi har till exempel ett välfungerande regelverk såvitt avser beslag av telegram (27 kap 1 § 2 st m fl rättegångsbalken), men vi har inte något regelverk som talar om när och hur man ska ta omhand informationen som är lagrad på en hårddisk, mobiltelefon, usb-minne eller annat digitalt media. Det är även tunnsått med rättsfall och andra auktoritativa avgöranden. En del förslag till lösning av de frågeställningarna som finns runt hur den digitala tekniken skall behandlas straff- och straffprocessrättsligt blir därmed mer eller mindre kvalificerade gissningar av hur problematiken skall behandlas.     

Dialogpolisen har successivt fått en tydligare organisatorisk förankring inom polisen. Från början bestod dialogpolisverksamheten i Stockholm av vissa utpekade poliser som tjänstgjorde inom stockholmspolisens förhandlarorganisation. Numera utförs dialogpolisverksamheten av poliser som speciellt utbildats för denna arbetsuppgift.

Dialogpolisen används i huvudsak vid demonstrationer och andra opinionsyttringar. Uppgiften för dialogpolisen är då att vara en länk mellan arrangör/opinionsyttrare och polisledning. Arbetet ska präglas av ömsesidig respekt, i syfte att säkra de grundlagsskyddade rättigheterna. På senare tid har dialogpolisen bl.a. börjat tas i anspråk vid händelser med etniska och religiösa förtecken för att försöka mildra konflikter och förhindra konfrontationer.

Dialogpolisen har arbetsuppgifter innan, under och efter en aktivitet/ opinionsyttring. Denna rapport beskriver och exemplifierar dialogpolisens arbetsuppgifter. I rapporten redovisas även hur dialogpolisverksamheten har vuxit fram och att det finns ett behov av att fortsätta utveckla konceptet.

Differences in production among police officers have a great impactas to qualitative factors of police work, such as measures madeat crime scenes, the officers demeanor toward citizens and on if theofficers solve different forms of problems. There are also differencesthat have to do with the intensity of the officers productivity,for instance in number of issued reports. If such differences reallymatters are dependent on the tactics that are used, i.e. to the extentthe actions of the officers have an impact.The police organization often works with methods that many researchersconsider ineffective. The effect of the active officerswork might increase considerably if the police use methods provento be effective and avoid methods that has shown to be ineffective.The choice of method are also of significance for the consequenceof increasing productivity among inactive officers. To increaseproductivity if the applied methods do not have any impact is rathermeaningless. In the report methods that have proven to be effectiverespectively to be ineffective, are accounted for with a great numberof references to results of other researchers.An important task for the police will be to create a strategy as to theselection of methods and how they should be combined to achievebest possible results. To succeed, it is vital that the police makeprofessional evaluations. Presently there are great shortcomings inthis area. There is thus a great potential for improvement in the resultof policing.

In this article we argue that judicial efforts to eliminate bad behaviours on thepart of police personnel have a negative, as opposed to a positive, effect onthe attempt to reduce such problems.

Since bad behaviour often fails to constituteoutright illegality, it is difficult to tackle within the juridical forum. Itseems to be easier and therefore more attractive to commanders to hand oversuch problems to departments of internal affairs to be processed externally,rather than to try to act to get rid of such matters within the organization viaa more comprehensive approach designed to motivate police personnel tobehave more appropriately. While definitely not the only reason for the currentstate of affairs, the present juridical system is an important factor.*

The report consists of an empirical study of uniformed police officers’ productivity.About 120 officers fulfilling ordinary uniformed police service have beenstudied through participant observation and interviews. Besides that, archivaldata on different types of interventions the officers have taken initiative to carryout, has been collected. To study the quantitative dimension of productivity, differencesin the production of interventions by own initiative have been analyzed.The result shows that the level of activity differs markedly, with a small group ofvery high producing officers that account for a considerable proportion of the totalnumber of interventions. On the other side, there is a group of passive officerswith low production. In general, police officers with shorter time in service havehigher production than officers with longer. To deal with the issue of qualitativeaspects of police work, the officers were, with use of the collected information,divided into different groups according to the extent they lived up to differentlevels of requirements. To pass the criterions for level I, the officers must treatpersons they interact with in a proper manner. They must also solve and reporttasks they were given in an acceptable way. To pass the requirements for level II,the officers must also take own initiatives making interventions to a passable extent.In the highest level, level III, the officers must also take care of situations ina problem-solving way; a working style that takes both experience and highcompetence. A little more than ten percent of the officers did not make the lowestlevel, and were categorized as unacceptable. About 40 percent passed the criterionsfor level I, a similar proportion level II, but only five percent passed therequirements for level III. Officers belonging to this group were characterized byrelative long time in service, they were highly motivated, had strong sense of integrityand were in good physical shape. For more officers to reach the highestlevel, different factors affecting motivation must be changed. What is consideredmost de-motivating varies. Irrational systems of filing reports, too little feedback,leaders not in touch with officers in the field, not relevant follow up systems,lack of opportunities for personal development and lack of further educationare common themes when police officers themselves describes what is consideredto be most frustrating. Another important factor is the follow-up systemsthat are used by the police. It focuses on simple measurable goals that the officersare supposed to fulfil. Experience shows, however, that such systems maybe counter productive, where the goal becomes to fulfil the goal and not what thegoal is supposed to measure. Additionally, it does not give any information aboutthe quality of the work. To improve the results the police organization must tryto correct or lessen the influence of these factors.

Kan du se på en annan människa om han eller hon ljuger? Om du valt att jobba inom till exempel rättsväsendet, socialtjänsten,sjukvården eller försäkringsbranschen tvingas du göra tillförlitlighetsbedömningar i ditt arbete. Denna bok gör en genomgång av forskningsläget kring lögndetektion utan hjälpmedel och ger exempel och tips för att hjälpa dig att förbättra förmågan att avslöja lögn. Boken vänder sig både till studenter och yrkesverksamma.

I föreliggande studie beskrivs och analyseras hur examinationsformen ”mappexamination” utvecklats under fem terminer i PBL-kursen Ordning & Trygghet på Polisutbildningen vid Växjö universitet. Examinationsformens syfte har varit att stödja mer förståelseinriktade och sociala lärandeprocesser än vad som normalt uppnås med traditionella tentamina. Utvärderingen av de respektive terminerna visar på en rad fallgropar som på olika sätt påverkar studenternas lärstrategier negativt, samt ger tips på hur dessa fallgropar kan undvikas. Utvärderingen har skett genom avstämningssamtal med studenterna, liknande fokusgruppsintervjuer, samt intervjuer med lärare som varit verksamma i kursen. Grundantaganden för studien har varit att effektiva lärandeprocesser förutsätter en hög grad av motivation, välbefinnande och aktivitet samt att lärande i sociala professionsyrken bäst sker i huvudsak i sociala sammanhang snarare än genom individuella studier. Resultaten diskuteras och förslag ges på framtida forskningsteman.

Violence against women by a present or former male partner has over the last decade been given a higher priority in the political discussion in all of the Scandinavian countries. Increasingly, violence in intimate relationships is viewed as a public rather than a private matter in these countries. With this change in attitudes and levels of political interest, higher expectations are placed on official authorities, including the criminal justice system, to deal actively with this social problem. In all of the Scandinavian countries it may, for example, be decided by a prosecutor that a woman should be protected from a man by issuing a restraining order. Moreover, a new offence called ‘gross violation of a woman's integrity’ was introduced into the Swedish penal code in 1998. With this offence, less serious but repeated violent acts committed by a man against a present or former female partner are to be judged as one serious offence. The stipulated sanction for this offence is imprisonment between 6 months and 6 years. The purpose of this article is to evaluate how the police, the prosecutors and the courts deal with this new offence. The article also present results from an evaluation of restraining orders in Sweden.

The police and prosecutors have been instructed to develop measures so that they can work more effectively to prevent violence against women. This chapter summarises some of the research on violence against women that has been conducted in Sweden. In combination, knowledge based on both of these sources of information should nonetheless yield a fairly adequate picture of violence against women in Sweden. Statistics Sweden has conducted annual surveys of the living conditions of Swedish citizens since 1978. These surveys have included a number of questions relating to crime victimisation. The definition of violence employed in this study was more inclusive than that employed in the studies conducted by Statistics Sweden. The victimised woman may also redefine and neutralise the violence she is experiencing. As the police and prosecutors become more experienced in dealing with this offence, it is clear that more men will be imprisoned for domestic violence.

Poliser möter i sitt arbete personer med allvarlig psykisk störning, vilket mångagånger kan vara problematiskt. Inte sällan äger ett sådan möte rum i en spänd situationeller i en miljö där polisen känner osäkerhet. Att då bemöta personen ifråga med respekt och värdighet kan vara besvärligt. Såväl nationellt som internationelltfinns stora brister i fråga om utbildningsmaterial som skulle kunnahjälpa poliser att utveckla sina färdigheter inom bemötandeområdet. Följandetext bygger på en studie, initierad av Polisutbildningen vid Växjö universitet, baseraddels på analys av videoinspelningar av polisstudenter i träningssituationerunder sin utbildning i Växjö, dels på djupintervjuer med poliser som har gedignaegna erfarenheter från möten med människor med svåra psykiska funktionshinder(i texten ofta kallade "psykiskt sjuka"). Intervjuerna, utförda av författarnatill denna text, gjordes vid två storstäder och en mindre stad. Sammanlagt intervjuades11 personer. Slutsatserna ur analys av inspelningarna och intervjuernajämförs med den forskning som i dag finns tillgänglig inom det aktuella området.